All Posts

Begreppet "tangentsbordskrigare" är en term som ofta används för att beskriva individer som engagerar sig i intensiva eller aggressiva diskussioner på internet, särskilt på forum, sociala medier och i kommentarsfält. Dessa personer, som kan vara både unga och gamla, kämpar inte med fysiska vapen, utan med sina tangentbord och pekskärmar. Deras slagfält är inte på gatorna, utan på digitala plattformar ( till och med redaktionen på Tidningen Ridsport ) där åsikter, ideologier o

Jag minns inte exakt när det började. Inte den första varningssignalen, inte det ögonblick då kroppen försökte viska att något inte stod rätt till. För det gör aldrig det – det börjar inte med ett brak, utan med små skiftningar. Jag blev lite tröttare. Lite mer irriterad. Lite mer glömsk. Men jag bet ihop. Skötte jobbet, höll ihop vardagen, svarade på meddelanden, log när jag skulle. Jag var den där personen som alltid sa ja, alltid ställde upp. Jag hade blivit expert på att

Historiskt har tennispubliken varit känd för att vara ganska tyst och respektfull under spel, med applåder mellan poäng snarare än skrik och sånger. Men de senaste åren, särskilt från 2020-talet och framåt, har det blivit betydligt gapigare , särskilt på vissa arenor och under vissa matcher. Några faktorer som bidragit: 1. Större publikengagemang (och alkohol?) Grand Slam-turneringar som Australian Open och US Open har blivit kända för mer högljudda kvällsmatcher där publiken

Efter att man kraschat, tror man lätt att återhämtningen ska vara rak. En plan. Ett recept. Något som följer punkterna: Vila Prata Bli bättre Gå vidare Men så fungerar det inte. Inte för mig. Och kanske inte för dig heller. För mig har återhämtningen varit allt annat än rak. Den har varit ett virrvarr. Ett steg fram, två tillbaka. Dagar då jag känt hopp. Och dagar då jag inte ens orkat ta mig upp ur sängen. Dagar när jag har känt "nu vänder det", och kvällar där jag stirrat i

Ingen har dömt mig hårdare än jag själv . Ingen har sagt så elaka saker till mig som den röst jag burit inuti. “Du är svag.” “ Du överreagerar .” “Du borde ha klarat det.” “ Det är ditt fel .” Så lät det, länge. Kanske känner du igen det? Den där inre domaren. Obarmhärtig. Och det värsta var: jag trodde att det var jag . Att det var sanning. Att jag var alla de där sakerna. Men det var inte jag. Det var rädsla. Skam. Ouppklarad sorg . Och för att orka, riktade jag all ilska

Eller? Jag trodde tidigare att jag aldrig någonsin skulle sätta min fot på dom där markerna igen. Tävlingen räknas ju som Sveriges största i kategorin " Tävlingen för inbördes beundran" . Men så kom det. Vad som i media kallas "Cancelled". Dom gjorde allt på egen hand. UAE som titelsponsor? Nja, rimmar illa redan innan man tar det i mun. Är man osäker på vad som egentligen gäller om mänskliga rättigheter och kvinnors rätt att göra vad dom vill, kan man alltid surfa in på UD´s

Jag älskade Falsterbo Horse Show. Verkligen. Jag älskade känslan av svensk sommar, av sand mellan tårna och hästdoft i luften. Att få vandra mellan hoppbanan och dressyrbanan, känna hjärtat slå när de stora ekipagen gick i mål, höra publikens jubel. För många av oss var Falsterbo inte bara en tävling – det var ett andra hem, en plats där drömmar skapades. Men de senaste åren har något hänt. Något har förändrats. Och det är dags att säga det som många tänker: Falsterbo Horse S

Jag hade tänkt och skriva ett helt annat inlägg. Ett som skulle handla om den numera icke sponsorn. Nu behöver jag inte det. Känns skönt ändå :) Begränsad rörelsefrihet för kvinnor ... Just de ja, jag skulle ju inte skriva om det där :P Första året jag va i Falsterbo Jag minns inte om det va -02 eller -03, men det va bra längesedan i alla fall. Jag åkte ifrån Gislaved (där jag bodde då) ner till Falsterbo Strandbad som hållplatsen heter. Där möttes jag upp utav en människa me

Jag har alltid känt lite för mycket . Tårar som kom när andra bara ryckte på axlarna. En röst som darrade när någon annan skulle ha skrattat. Ett hjärta som bar andras oro som om den vore min egen. Det tog mig lång tid att förstå att det inte var något “fel” på mig. Att jag inte var överdramatisk, svag eller känslostyrd. Jag var högkänslig . Och det förändrade allt. Högkänslighet ( HSP – Highly Sensitive Person) är inget man blir . Det är inget trauma, inget tillstånd, ingen

Det var länge som jag bara försökte överleva. Dag för dag. Timme för timme. Inga stora planer. Inga visioner. Bara ett fokus: ta mig igenom . Och ärligt talat – det var nog det mest modiga jag gjort. Att orka stanna kvar i en värld som kändes tung, tom och övermäktig. Att inte ge upp, trots att allting inom mig skrek att jag var färdig. Men sen kom en ny sorts rädsla. Inte för att jag skulle gå under. Utan för att jag kanske... skulle orka leva. På riktigt . Det är svårt att

Varför? Varför är ägaren viktig i det här sammanhanget. Kan någon snälla förklara det för mig.

Till: Stiftelsen Falsterbo Horse Show Från: En besviken hästvän och tidigare supporter Hej, Vi är många som har följt, älskat och stöttat Falsterbo Horse Show i decennier. För oss har det varit en självklar del av svensk ridsport – en plats där världseliten möter svensk sommar, där hästarna står i centrum och där tradition möter framtid. Men något har förändrats. Något har tappats bort på vägen. Och därför vill jag – och många med mig – nu ställa den fråga som har blivit allt

Jag trodde att jag var snäll Jag sa ja. Jag ställde upp. Jag lyssnade, bar, höll ihop, fanns där. Och jag trodde att det var omtänksamhet. Att det var så man visade kärlek. Att det var så man blev omtyckt. Att det var så man fick duga. Men någonstans där i alla ja – förlorade jag kontakten med mig själv. När man aldrig säger nej Det börjar ofta oskyldigt. Man hjälper lite extra. Man avbokar sin egen vila för att “inte göra någon besviken”. Man biter ihop. Men till slut säger

När allt går för fort Det finns ett tempo i världen som jag inte längre hänger med i. Det är som att stå vid sidan av ett rusande tåg och känna vinden slå i ansiktet – samtidigt som någon viskar att du borde hinna med. Men jag kan inte springa längre. Och vet du? Jag vill inte heller. Jag försökte anpassa mig Jag har gjort det där. Lagt upp morgonrutiner med perfekta checklistor. Kört fem projekt samtidigt. Pressat in “återhämtning” i kalendern som ännu ett måste. Men återhäm

Världsläget i mars 2025 präglas av en komplex mix av politiska , säkerhetsmässiga, ekonomiska och sociala utmaningar som påverkar både globala och lokala förhållanden. Säkerhet och geopolitik Den ryska invasionen av Ukraina fortsätter att påverka den globala säkerhetssituationen. För Sveriges del bedömer Försvarsmakten att risken för ett direkt väpnat angrepp är låg, men det finns en ökad risk för påverkansoperationer och andra fientliga handlingar, såsom sabotage mot infrast

"...arbete med hästar lär dig tålamod, disciplin och ansvar. Hästar kräver kontinuerlig vård, vilket innebär att du behöver vara noggrann och hängiven. Det är inte ett jobb där man kan fuska sig igenom, eftersom varje aspekt av hästens välbefinnande ligger i dina händer. Denna typ av ansvar utvecklar viktiga personliga egenskaper som ledarskap, självständighet och empati..."

Jag brukade tro att livet gick ut på att hela tiden klättra uppåt. Att man skulle ha mål, energi, styrka. Att man skulle “återhämta sig” för att sedan snabbt bli "sig själv igen". Men det är inte riktigt så det fungerar. Inte efter att man gått sönder på djupet. För jag blev inte “som förut”. Och vet du vad? Jag vill inte heller bli det. Det jag har förstått är att det finns ett liv efter kraschen – men det ser annorlunda ut. Mer försiktigt. Mer ärligt. Mindre fullspäckat. Me

Alla tävlingar brukar ju alltid bjuda på ris och ros. Gripens hopslagna meeting för Ponny och Storhäst, va något alldeles extra. En annan va ju sin vana trogen Speaker . Även för den här speakern så va årets tävling något utöver det vanliga. 4 banor. Ja ni läste rätt. 4 banor. 2 för ponny, 2 för häst . Man kan säga att jag fick veta att jag levde. Trots det så blev det en väldigt lyckad tävling. Så jag hoppas verkligen att Gripen får göra om det igen nästa sommar. Eftersom ja

Det hela började ju egentligen med att en personal på Tidningen Ridsport som skrev en krönika eller vad man ska kalla det om Patrik Kittel , där denne människa ( om man läste mellan raderna ) basunerade ut hur mycket denna människa "hatade" Patrik och hur mycket denne människa är emot "blå tungor". Vilken vettig människa som helst som älskar hästar är emot hård ridning och psykisk misshandel av djuren. Sen är det ju också så att jag och alla övrigt normalt fungerande människo

Musik är ju otroligt subjektivt. MEN , det finns en musik som är överrepresenterad i min lista när jag redigerar bilder eller skriver texter. Se nedan. Lyssna och njut 🩷 Vad tycker ni? Hamnar den i eran lista också? :)