Hästen bryr sig inte om dina följare – och det är kanske det bästa med ridsport

Det finns något väldigt befriande med hästar. De struntar fullständigt i hur många följare du har på Instagram, vilken mobiltelefon du använder eller om du råkar köra en ny bil eller en gammal Volvo som luktar hö och hund.

Hästen bryr sig om en enda sak: hur du är där och då.

Och det är kanske just därför så många fastnar för ridsporten.

I en värld där det mesta verkar handla om att visa upp det perfekta livet är stallet nästan motsatsen. Där spelar det ingen roll om du har haft en dålig dag på jobbet, bråkat med någon eller känner dig allmänt less på tillvaron. Hästarna förväntar sig inte ett leende för kameran. De vill ha tydlighet, lugn och respekt.

Det är ganska fascinerande egentligen.

En läromästare med fyra ben

Många tror att ridning bara handlar om att sitta på en häst och styra omkring lite. De som faktiskt håller på med hästar vet att det är betydligt mer än så.

Hästar lär oss tålamod.

De lär oss att framgång sällan kommer direkt.

De lär oss att kommunikation inte bara handlar om ord.

Och framför allt lär de oss ödmjukhet.

För det spelar ingen roll om du vunnit tävlingar eller ridit i tjugo år. Förr eller senare kommer någon ponny på 135 centimeter att bestämma sig för att absolut inte gå förbi den där misstänkt farliga blomkrukan.

Och då står man där.

Med all sin erfarenhet.

Och förlorar diskussionen mot ett djur som egentligen bara funderar på om blomkrukan möjligtvis kan vara ett förklätt monster.

Stallet – en värld för sig

Det finns få platser som har en sådan speciell gemenskap som ett stall.

Där finns människor i alla åldrar och från alla möjliga bakgrunder. Någon är chef på ett företag, någon går i högstadiet och någon har precis gått i pension. Men när det är dags att mocka spelar det ingen roll.

Mockning är mockning.

Och ingen har någonsin blivit för fin för att fylla en skottkärra.

Det finns också ett särskilt språk i stallvärlden.

Man säger saker som:

– ”Han känns lite stark idag.”

Vilket egentligen betyder:

– ”Jag försökte bromsa, men hästen hade andra planer.”

Eller:

– ”Hon var lite tittig.”

Vilket ofta översätts till:

– ”Hon blev rädd för en brevlåda som stått på samma plats sedan 1997.”

Och ändå älskar vi det.

Det perfekta finns inte

Sociala medier kan ibland få det att se ut som om allt alltid är perfekt. Skinande hästar, nyputsade stövlar och rosetter från tävlingar.

Men verkligheten ser ofta annorlunda ut.

Regn.

Lera.

Hästhår överallt.

Trasiga handskar.

Och en hjälm som luktar ungefär som ett gymskåp.

Men det är också det som gör ridsporten så äkta.

För bakom varje fin bild finns timmar av arbete.

Tidiga morgnar.

Kalla vinterdagar.

Och otaliga gånger då man funderat på varför man egentligen frivilligt går ut i minusgrader för att fylla vattenhinkar.

Svaret kommer ofta några minuter senare.

När hästen möter en i hagen.

När den kommer fram med spetsade öron.

När allt annat försvinner för en stund.

Mer än en sport

Ridsport är förstås en sport. Men för många är den också något större.

En livsstil.

En fristad.

Ett sammanhang.

Och ibland en bästa vän som råkar väga 600 kilo och tycker att morötter är världens största uppfinning.

Kanske är det just därför människor fortsätter år efter år.

Inte för medaljerna.

Inte för att det alltid är enkelt.

Utan för känslan.

Den där speciella känslan som bara hästmänniskor riktigt förstår.

Och som gör att man, trots leriga stövlar och frusna fingrar, ändå längtar tillbaka till stallet redan innan man hunnit åka därifrån.

I nästa inlägg: Därför kostar hästlivet så mycket – och varför så många ändå tycker att det är värt varenda krona.